Sommarjobb och sommarresor
Sommaren 1955, mellan mellanskolan och gymnasiet, var jag på min andra utlandsresa (den första var sommaren 1952). Min gamla kompis Lefa (Leif) hade fyllt 16 år och skaffat sig en motorcykel, en Jawa CZ 250 cc. Han föreslog att vi skulle göra en motorcykeltur till Sverige och Norge. Jag hade just fyllt 15 år och fick inte köra motorcykel, men fick sitta baktill. I början av augusti tog vi båten till Stockholm och körde iland i Gamla Stan, där det genast höll på att gå galet när vi skulle köra ut i trafiken på Skeppsbron. Vi visste ju nog att man på den tiden hade vänstertrafik i Sverige, men det tar lite tid att vänja sig. Men först skulle vi ut från Stockholm och det allra första var att komma ut åt rätt håll från Slussens trafikkarusell. Det blev cirka 3 km extra.
Med Lefas Jawa CZ 250 vid vandrarhemmet på Södermalm i Stockholm 1955.
Från Stockholm körde vi norrut och tittade på Furuviks djurpark nära Gävle. Sedan vände vi västerut och körde genom Dalarna och Värmland till Norge. I Oslo besökte vi Holmenkollen och körde därefter till Sverige för att besöka Lefas krigsbarnsföräldrar som hade ett sommarhus vid en liten sjö någonstans i Dalarna. Där bodde vi några dagar och jag fick vara med om att både fånga och äta kräftor. Utvilade och mätta körde vi sedan hemåt genom Falun och Örebro till Stockholm och tog båten hem till Helsingfors. Resan hade tagit 2-3 veckor. Det var första gången jag var på en längre resa bort hemifrån och fick klara mig på egen hand i främmande förhållanden. Men det blev inte den sista gången.
När jag gick i gymnasiet hörde det till att jobba under sommarloven för att förtjäna egna pengar, som jag använde till att åka på en resa någonstans vid slutet av sommarlovet. Mitt första egentliga sommarjobb var sommaren 1956 på byggarbetsplatsen för Drumsö kyrka alldeles vid ändan av Storsvängen där vi bodde. Jag var bl.a. hjälpkarl för betongarmeraren uppe på kyrkans tak. Sedan fick jag dra ut krokiga spikar ur plankor och bräden som använts för byggställningar och som formvirke vid betonggjutningen. Det var inte så spännande. Byggarbetet tog slut, men jag ville tjäna ännu lite mera pengar, så jag åkte omkring på cykel till olika byggplatser på Drumsö, men det fanns inget jobb för mig. Sedan åkte jag vidare västerut längs Jorvasvägen till Otnäs, där jag hade hört att man skulle börja bygga en teknologby, men man hade då inte ännu riktigt kommit igång. Den enda byggplatsen låg inne i skogen vid sidan av vägarna och den missade jag. Det var geologiska forskningsanstaltens hus, där jag senare kom att arbeta under lång tid flera årtionden senare. I stället kom jag till en höäng på Otnäs gård, där man höll på med höslåtter på gammaldags sätt, som jag var van med från min barndom på landet. Jag frågade om jag kunde få jobb där, och det fick jag. Allt gick till som det brukade göra på landet. Värdinnan kom med matkorgen och bjöd på kaffe och smörgåsar på dikesrenen. Den fridfulla lantliga höängen låg nedanför sluttningen där trafikkorsningen framför Tekniska högskolans nuvarande huvudbyggnad i Otnäs nu ligger.
På S/S Oihonna på väg till Travemünde och Europa.
I mitten av juli 1956 begav jag mig tillsammans med min kompis Lefa på en liftartur i Mellaneuropa. Vi började med att åka med FÅA:s fartyg S/S Oihonna (sjösatt 1898) från Helsingfors till Travemünde, tog oss in till Lübeck och började lifta följande dag. Den första skjutsen tog oss till Hamburg och sedan fortsatte vi längs Nordsjökusten genom Bremen och Oldenburg till Holland. Vi övernattade i allmänhet på vandrarhem. Hur vi klarade oss med allt det obekanta förstår jag inte. Jag har inget minne av några egentliga problem, inte ens språkproblem. Allt var nytt och man tog det som det kom, utan förutfattade meningar. I Holland åkte vi längs den stora dammen över Ijsselmeer, som gjorde stort intryck på oss. Sedan tog vi oss genom Amsterdam, Rotterdam, Bryssel och norra Frankrike till Paris, där vi besåg bl.a. Eiffeltornet och Triumfbågen. Vid det laget hade vi varit 10 dagar på väg och den minimala reskassan höll på att ta slut, så det var hög tid att vända om och söka sig hemåt.
Med ryggsäck i Europa.
Efter Paris sökte vi oss mot Luxemburg genom den nordfranska landsbygden och sparade på utgifterna genom mer eller mindre improviserade övernattningar. I den lilla staden Chalons-sur-Marne fyllde jag 16 år och då vädret var fint övernattade vi bland buskarna i en liten park. På morgonen visade sig parken vara en trafikrondell. Följande dag hade vi på kvällen kommit till en liten by och där fick vi övernatta i en ladugård. På morgonen bjöd det gamla bondparet oss in i köket på fransk frukost med café au lait i en stor skål och franskbröd. Det var riktigt trevligt. Kanske de tyckte synd om oss. Följande dag kom vi till Luxemburg och övernattade på bänkarna i järnvägsstationen. På morgonen var vi ganska trötta och märkte att vi pratade en primitiv blandning av tyska och franska ord, som vi hade lärt oss under resan. Vi kallade det luxemburgiska och klarade oss ganska bra med det. Jag tror det var ett halvt sekel senare jag fick veta att det faktiskt finns ett språk som kallas luxemburgiska eller ”lëtzebuergesch”, som det heter i storhertigdömet.
Liftandet fortsatte genom Ruhrområdet i Tyskland. Där var det ganska sotigt på den tiden, märkte man speciellt efter att ha övernattat på en parkbänk. Så småningom kom vi genom Hamburg och över de danska bältena till Köpenhamn, fortsatte genom Sverige till Stockholm och tog båten till Finland. Hela resan hade tagit 3-4 veckor. Intresset var väckt för att resa och se världen.
Sommaren 1957 fick jag tillsammans med min klasskamrat Boba sommarjobb på en byggplats på Drumsö. Det var Tallbergs husbygge vid Björkholmsvägen på Enåsudden. När jag hade fått ihop tillräckligt med pengar begav jag mig på en längre liftartur på egen hand genom Europa. Jag ville se mera av världen.
Den här gången ville jag också pröva på att flyga. Före resan gick jag upp till Aero O/Y:s (senare Finnair Oy:s) kontor på Malmgatan vid Kamptorget och tog reda på den billigaste rutten. Det visade sig vara Åbo-Mariehamn och det passade bra. Någon gång i juli 1957 började jag min europeiska resa med att storstilat ta tåget till Åbo och sedan göra min första flygresa, som gick över den åboländska skärgården till Mariehamn. Från Åland tog jag sent på natten båten till Stockholm. På några dagar liftade jag söderut till Köpenhamn och fortsatte till Esbjerg på jylländska Nordsjökusten. Där hade jag ett par dagar på mig innan jag skulle ta båten till England och passade då på att åka ut till Fanø och promenera runt ön.
Från Esbjerg åkte jag sedan med ett passagerarfartyg till Harwich i England (som till min stora förvåning uttalades Härridj). Jag fyllde 17 år då jag kom till London. Vandrarhemmet låg i trakten av Lambeth. Jag vandrade omkring i London och tittade på sevärdheter som var gratis. Speciellt kommer jag ihåg Speakers’ Corner i Hyde Park, där alla möjliga konstiga typer stod på en packlåda (”soap box”) och pratade med stor inlevelse om alla möjliga saker. Ung och allvetande, som jag var, deltog jag också i diskussionerna.
Efter några dagar i London liftade jag till Dover, tog båten till Ostende i Belgien och kom snart till Paris. Där hade jag ju redan varit föregående år, så jag fortsatte söderut längs Rhônedalen. Medelhavet upplevde jag första gången vid Cassis cirka 20 km öster om Marseilles. Det var en stark upplevelse. Jag tyckte jag hade nått målet för resan. Färden fortsatte längs Medelhavskusten genom Nice och Monaco till Italien. Vid Genua var det på tiden att vända norrut och jag liftade via Milano och Lugano över alperna vid Sankt Moritz. Efter de storslagna alplandskapen längs Inndalen genom Landeck kom jag till München och besökte Deutsches Museum vid Isarfloden. Tyskland var ju redan bekant så jag fortsatte att lifta längs Autobahn via Köln och Hamburg och tog mig över till Danmark med färjan från Grossenbrode till Gedser och vidare till Sverige med båt från Köpenhamn till Helsingör. Genom Sverige liftade jag den här gången via Göteborg till Stockholm och kom hem till Drumsö vid slutet av augusti, några dagar före jag började på sista klassen i gymnasiet. Resan hade tagit 5-6 veckor och jag tyckte att jag var nu både europé och världsmedborgare. Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) grundades följande år.
Caj Kortman 