Tanzania
2. FINNIDA/STAMICO Project 1987-1989
STAMICO och Dodoma
STAMICO (State Mining Corporation) är ett statligt bolag som bevakar och utvecklar statens intressen inom mineralsektorn i Tanzania. Finland hade understött STAMICO sedan bolaget grundades i början av 1970-talet. Under 1980-talet beslöt man omforma understödet till ett 2-årigt FINNIDA-projekt som förverkligades 1987-1989. I projektet ingick 4 experter från Finland som hade som huvuduppgift att stöda och utbilda sina respektive motsvarigheter i STAMICO inom malmgeologi, gruvteknik, mineralanrikning och mineralekonomi. Jag blev anställd som Senior Economic Geologist baserad i Dodoma där STAMICO hade sin prospekteringsavdelning, Exploration Department. Var och hur jag skulle bo var oklart. Till att börjas med blev jag inkvarterad i STAMICOs gästhus i Dodoma, men det spelade inte så stor roll eftersom jag för det mesta var på resa någonstans i landet med projektets Toyota Land Cruiser.
STAMICOs Guest House i Dodoma, november 1987.
STAMICO hade 1987 cirka 320 anställda av vilka 170 var baserade vid huvudkontor i Dar es Salaam och 150 vid prospekteringsavdelningen i Dodoma ungefär 480 km väster om Dar es Salaam, ganska mitt inne i landet där Geological Survey of Tanzania (MADINI) hade sitt huvudkontor liksom också Eastern and Southern African Mineral Resources Development Centre (ESAMRDC). Det centrala läget var fördelaktigt med tanke på geologiskt fältarbete och prospektering i olika delar av landet. Dodoma hade grundats av tyskarna 1907 i samband med järnvägsbygget. Staden är Tanzanias officiella huvudstad, men många regeringskanslier är fortfarande kvar i Dar es-Salaam.
STAMICOs Exploration Department i Dodoma hade sektioner för malmgeologi, borrning, sprängning och brytning, lantmäteri och kartografi samt transport. Avdelningens huvuduppgift var att genomföra prospekteringsprogram vid förekomster av potentiellt ekonomisk betydelse. Mitt jobb som Senior Economic Geologist var främst att utarbeta och genomföra professionella utvecklingsprogram för tanzaniska geologer, att vägleda och övervaka deras framsteg, samt att utarbeta prospekteringsprogram för potentiella finansiärer. Jag hade 12 lokala geologer som counterparts, av vilka en del var baserade i Dodoma och de andra vid de verksamma gruvorna Buckreef, Minjingu, Pugu, Kiwira och Lupa. STAMICO hade 1987 sammanlagt 14 dotterbolag:
Williamson Diamonds Ltd. (50%)
Buckreef Gold Mining Co. Ltd.
Minjingu Phosphate Co. Ltd.
Pugu Kaolin Mines Co. Ltd.
Kiwira Coal Mines Co. Ltd.
Nyanza Salt Mines (T) Ltd. (81%)
Coastal Salt Works Co. Ltd.
Lupa Gold Mining Co. Ltd.
Kahama Gold Mines Ltd. (50%)
Tanzania Magnesite Co. Ltd. (50%)
Natron Soda Co. Ltd
Tanzania Diamond Cutting Co. Ltd.
Tanzania Gemstone Industries Ltd.
Tanzania Meerschaum Corp. Ltd. (57%)
Mitt arbetsområde sträckte sig geografiskt praktiskt taget över hela landet. Med STAMICOs Exploration Department i Dodoma och Headquarters i Dar es Salaam, där också Finlands ambassad och många ämbetsverk var belägna, samt STAMICOs gruvor i olika delar av landet, blev det ett kontinuerligt körande på vägar av mycket varierande kvalitet. På slutet av 1980-talet hade man ju inte ännu tillgång till Internet eller mobiltelefon, men telex fungerade. Det fasta telefonnätet var dock inte helt pålitligt av många olika orsaker. All kommunikation krävde tid och tålamod.
Finlands ambassad i Dar es Salaam låg på 10. våningen i NIC Building.
Jag anlände till Tanzania 2.11.1987. De första veckorna ägnades åt ett antal möten i Dar es Salaam på Finlands ambassad och på STAMICO om projektplaner och -budget, samt några snabba gruvbesök. Samtidigt satte jag igång den vanliga byråkratiska karusellen med Resident’s Permit, Work Permit, Tax Extemption Certificate, External Account, materialanskaffning, klarera flygfrakt, skaffa bil och bostad osv. Mycket av det här förutsatte relativt smidigt samarbete mellan myndigheterna i Finland och Tanzania med deras olika administrativa kulturer, men det här var ju bekant för mig från projektet i Kenya. Också här behövdes stora mängder tid och tålamod. Jag fick ofta höra “Why don’t you come back tomorrow?” och i mera invecklade fall “Things generally work out, they just take their time!”.
Arusha-konferensen
En internationell geologisk konferens skulle hållas i Arusha i december. Jag ordnade att några av mina tanzaniska kolleger kunde delta i konferensen som en del av deras professionella utveckling och vidareutbildning. Före konferensen arrangerades några fältexkursioner. Först var det en 3-dagars bestigning av Kilimanjaro, som jag absolut ville vara med på. Jag kunde tyvärr delta bara första dagen och vandrade då upp till den första övernattningshyddan Marambo på 2700 m höjd. Sedan råkade det så att en konferensdeltagare skulle anlända tidigt följande morgon med flyg till Kilimanjaro Airport, och jag fick till uppgift att vandra ner från berget och köra till flygplatsen och sköta om att han kom lyckligt fram. Det var förresten inte helt enkelt att få honom genom immigrationskontrollen, men det är en annan historie.
Den andra fältexkursionen var en strapatsfylld men innehållsrik 6-dagars rundresa från Arusha till Ngorongoro kratern, Olduvai Gorge, Serengeti, Mwanza, Geita guldområde och Mwadui diamantgruva. Sedan var det 3 dagar vetenskapliga föredrag om IGCP 247 och COGEODATA som följdes av fältexkursioner till Minjingu fosfatgruva, Manyara smaragdförekomst och Merelani tanzanitförekomster.
Tillsammans med mina tanzaniska kolleger Barnabas och Minde i Ngorongoro kratern.
Exkursionsdeltagarna i Mwadui diamantgruva.
Tanzanitförekomst vid Merelani.
Minjingu fosfatgruva
I början av 1988 blev det aktuellt att planera och genomföra borrningar vid Minjingu för att kunna beräkna mängderna och halterna av fosfatförekomsterna vid gruvan. Minjingu fosfatgruva ligger nära Lake Manyara cirka 100 km från Arusha och över 300 km norr om Dodoma. Jag kom att köra tiotals gånger mellan Dodoma och Minjingu längs den gamla nord-sydliga grusvägen genom Kondoa och Babati. Vägen var ställvis i mycket dåligt skick och var slitsam att köra på, både för bilen och chauffören, d.v.s. mig. Det blev med tiden många punkteringar och däckbyten samt skadade fjädringar, stötdämpare och bromssystem, som krävde en ordentlig portion tid och tålamod. Savannlandskapet längs vägen var i alla fall fascinerande. Senare har jag kommit underfund med att det var i de här trakterna som bl.a. H.K.H. Prinsen av Wales och Ernest Hemingway jagade storvilt med Bror von Blixen som safariguide på 1920- och 1930-talen.
Lyckligt framme vid skylten till Minjingu efter den långa, gropiga och dammiga vägen från Dodoma.
Minjingu fosfatförekomst låg vid en granitkulle som för några miljoner år sedan, kanske under våra istider, hade varit en holme i Lake Manyara. Fåglar hade fångat fisk i sjön och satt sig på kullen och deras avföring hade sköljts ner i sjön och avlagrats som guanofosfat runt kullen. För en geolog är det här ju verkligen intressant och fascinerande! Det är inte så ofta man stöter på mineralförekomster av organiskt ursprung.
Fosfatförekomsten vid Minjingu, december 1987.
Minjingu fosfatgruva hade fått stöd av Finland sedan 1980 och finländska företag hade varit involverade. En stor del av utrustning och apparater var tillverkade i Finland, liksom också lastbilarna av märket Sisu. Gruvan producerade ett höghaltigt fosfatkoncentrat för konstgödselfabriken i Tanga nere vid kusten och några låghaltigare produkter som kunde användas direkt som gödselmedel inom jordbruket. Så gott som all produktion såldes till Tanzania Fertilizer Company.
Lastbilarna var från Finland.
Mitt jobb vid gruvan var huvudsakligen att planera och övervaka borrprogrammet som utfördes av STAMICOs personal. Jag övernattade i Tarangire Safari Lodge 16 km från Minjingu. Det var verkligen trevligt att få bo i ett snyggt och rent tält och samtidigt kunna klart och tydligt höra alla ljud i den afrikanska natten. Speciellt imponerande var lejonens rytande. Ibland kunde man se färska lejonspår på sandstigarna mellan tälten och beräkna hur stor flock hade vandrat genom lägret på natten. På kvällen kunde en elefant stå och skrapa bark av baobabträdet alldeles bredvid tältet. Lägret låg inne i Tarangire National Park och porten till parken stängdes kl. 18:00, så det gällde att komma från jobbet före det. På morgonen på väg till gruvan var det också bra att ta tid på sig. Ibland kunde en större elefantflock långsamt vandra över vägen och då var det bäst att man bara väntade på att vägen blev ledig.
Tältlägret i Tarangire Safari Lodge.
Vägen från Tarangire till Minjingu.
Kiwira kolgruva
Mot slutet av 1988 blev det aktuellt med att öppna stenkolsgruvan Kiwira i södra Tanzania mellan Mbeya och Malawisjön. Gruvan hade renoverats av kineserna och skulle högtidligen återlämnas och invigas. Men före det skulle gruvan och alla anläggningarna inspekteras av STAMICOs sakkunniga. Kommittéer och arbetsgrupper tillsattes och det hölls ett antal möten både internt och tillsammans med kineserna. Vi besökte anläggningarna och gruvutrymmena som presenterades och förklarades av de kinesiska experterna. Kineserna bjöd också på en stor middag i det kinesiska lägret för alla som på något sätt hade var med. Det blev en stor kinesisk-tanzanisk förbrödringsfest. I november kom sedan Tanzanias president Mwinyi och bekantade sig med anläggningarna och invigde gruvan.
Stenkolet hade tidigare använts som bränsle vid olika industrier i området, t.ex. vid teodlingar och sågverk. Nu kunde man också använda det för elproduktion i ett nybyggt kraftverk. Det fanns också planer för ett järn och stålverk i Liganga, som ligger 160 km öster om Kiwira.
Kiwira stenkolsgruva med anläggningar i bakgrunden, oktober 1988.
De nya anläggningarna.
STAMICOs Kiwira Technical Inspection Team. Längst till vänster gruvingenjör Olavi Suomalainen.
President Mwinyi inspekterar och inviger Kiwira gruvan.
Pugu kaolingruva
Kaolinförekomsten vid Pugu Hills 25 km väster om Dar es Salaam upptäcktes av tyskarna 1906 då man byggde järnvägen. Kaolin kan användas inom många olika industrier, som dock alla sätter olika krav på produktens egenskaper. I Tanzania användes kaolin bl.a. i målfärg, gummiprodukter, papper, keramik, bekämpningsmedel mot insekter osv. Gruvan hade fått österrikisk utvecklingshjälp för att förbättra utrustningen och öka kapaciteten.
Pugu kaolingruva.
Buckreef guldgruva
I området söder om Victoriasjön ligger ett stort antal mer eller mindre undersökta guldförekomster. Den underjordiska guldgruvan Buckreef låg 500-600 km från Dodoma, och vägen genom Singida och Nzega var speciellt under regntiden synnerligen svårframkomlig. Produktionen vid gruvan var mindre är 100 kg guld per år. Brittiska konsulter hade nyligen i en evalueringsrapport påpekat, att för att kunna utveckla gruvan behövdes säkrare uppgifter om de kända malmreserverna. Det var därför nödvändigt att kontrollera och revidera metoderna för provtagning, provberedning och analys. Proven skulle analyseras på MADINIs laboratorier i Dodoma, men det uppstod ett antal problem med transporten av proven samt brist på resurser och kemikalier i Dodoma. En gång när jag besökte Buckreef tillsammans med en engelsk kollega som jobbade för ett belgiskt projekt erbjöd han sig att transportera ett stort lass analysprov i sin Land Cruiser till Dodoma. På grund av de dåliga vägförhållandena stjälpte bilen omkull och blev illa skadad. Till all tur blev det inga större personskador, men analysproven blev ordentligt blandade.
På väg från Dodoma till Buckreef under regntiden, mars 1989.
Kolleger vid Buckreef guldgruva.
Planering av borrningsprogram för att uppdatera guldmalmsreserverna vid Buckreef.
I samband med resorna till Buckreef gavs det också tillfälle att besöka den mer eller mindre lagliga guldgrävningen och -vaskningen i området. Det var intressant att jämföra med guldgrävningen i Lappland, som jag tidigare hade blivit bekant med. Här söder om Victoriasjön gick det verkligen livligt till. Det var uppenbarligen tiotals tusen personer som var direkt inblandade i guldgrävandet och ett ännu större antal som var beroende av den här parallellekonomin. Medan varuutbytet i butikerna i byarna i allmänhet var mycket begränsat och anspråkslöst, tycktes det inte lida någon brist på konsumtionsvaror i guldgrävarbyarna, där det också rådde en viss vilda västern -stämning.
Manuell guldgrävning och -vaskning nära Buckreef.
Lupa guldfält
Guldförekomsterna i Lupa området i sydvästra Tanzania mellan Mbeya och Lake Rukwa har bearbetats sedan 1920-talet. Guldet förekommer både i lösa jordarter och i kvartsgångar i berggrunden. I samband med ett möte i Mbeya (STAMICO Exploration Department Project Managers’ Conference) hade jag tillfälle att besöka Lupa Gold Mine nära Chunya cirka 50 km norr om Mbeya. Utrustningen som hade installerats av ryska experter för ett antal år sedan var ganska utsliten, men ett tjeckiskt företag skulle snart komma med och delta i att utveckla gruvverksamheten.
Guldvaskningsutrustning vid Lupa guldgruva, februari 1989.
Seminarier
Som en del av utvecklingsprogrammet för STAMICOs geologer ordnades några seminarier i Dodoma med finländska föreläsare, av vilka en del var från universitetet i Dar es Salaam. Seminarierna var:
– Seminar on Ore Reserves Evaluation 31.5 -2.6.1988.
– Seminar on Remote Sensing 19.12.1988.
– Seminar on Geochemical Exploration 18 -28.9.1989.
Geochemical Exploration Seminar fältexkursion. Föreläsare var Reijo Salminen och Pekka Lestinen från GTK i Finland. September 1989.
Studieresor
Studieresor utanför Tanzania ordnades för ett tiotal geologer:
– Mining operations in Zimbabwe 15.9 – 4.10.1988.
– Industrial training in underground gold mines in Zimbabwe 21.9 – 11.10.1988.
– Gold deposit evaluation seminar at Otaniemi, Finland and visit to the Outokumpu mining area in eastern Finland 10 – 22.10.1988.
– Course on sampling and valuation of gold deposits 14 -26.5.1989 at the University of Leeds, U.K.
– 28th International Geological Congress in Washington, D.C., USA, 9 – 19.7.1989.
28IGC hölls på Washington Convention Center, juli 1989.
Semesterresor
Zanzibar
I februari-mars 1988 i samband med skolornas sportlov var Hilppa, Ralf och Camilla och besökte mig i Tanzania. De reste med ryska Aeroflot via Moskva och Aden i Jemen, vilket var en upplevelse i och för sig. Vi började med några dagars semester på Zanzibar vid den Indiska oceanen. Det var meningen att ta färjan från Dar es Salaam till ön Zanzibar, men det hade just skett något med färjan och den var inte i trafik. Efter en del funderande hyrde vi ett litet flygplan och flög till Zanzibar, det var ju bara 70 km dit. Den tanzaniska piloten hade förresten fått sin utbildning i Finland.
Vi bodde på Bwawani Hotel, som låg på promenadavstånd från den gamla historiska staden Zanzibar Stone Town med sina smala labyrintiska gator och inslag av afrikansk, arabisk, persisk, indisk och europeisk kultur. Resultatet av den här speciella blandningen är den swahiliska kulturen. Språket swahili som uppstod på Zanzibar blev också ett handelsspråk i stora delar av östra och centrala Afrika och är nu ett av de officiella språken i Tanzania, Kenya och Uganda.
Ungefär 5 km utanför Zanzibar Stone Town ligger Changuu Island, som också kallas Prison Island, för att där har funnits ett fängelse. På ön fick man se jättesköldpaddor på nära håll, de är ju stora men långsamma. Vi hann också bada i det kristallklara varma vattnet vid en skyddad sandstrand utan starka strömmar. Vi var kanske en timme i vattnet. På kvällen började det bränna som nålar på ryggen, och vi fick ångra oss att vi inte hade tagit det där med starkt solsken tillräckligt på allvar.
Zanzibar är känt som ett kryddcentrum, så vi var på en Spice Tour och fick se hur kanel, muskot, vanilj, svartpeppar, kryddnejlika, gurkmeja, kardemumma och andra kryddor och frukter växer. Kryddturen tog oss också till slavgrottorna vid Mangapwani och den fantastiska vita korallsandstranden vid Mbumbwini.
Efter Zanzibar besökte vi Morogoro, Mikumi och Dodoma, där vi bodde i STAMICOs Guest House. Sedan körde vi tillbaks till Dar es Salaam och hann besöka några bekanta familjer innan familjen reste tillbaks till Finland.
Mauritius
I juni kom Hilppa och Camilla till Tanzania; Ralf var förhindrad då han just hade börjat avtjäna sin värnplikt i Dragsvik. Vi var först några dagar i Dodoma och körde sedan längs den gamla vägen genom Kondoa och Babati till Arusha, där vi bodde hos en finsk familj, som jag kände för att mannen jobbade på Minjingu fosfatgruva.
I Arusha deltog jag i Workshop on Agrominerals: Carbonatites and Other Igneous Rocks as Sources of Phosphate for Direct Application in Agriculture, som hölls på Arusha International Conference Centre (AICC). I samband med mötet ordnades exkursioner bl.a. till Minjingu fosfatgruva och till den legendariska vulkanen Oldonyo Lengai. Hilppa och Camilla kunde också delta i exkursionerna genom det dammiga savannlandskapet i det östafrikanska gravsänkesystemet. Efter Workshopen övernattade vi i tältlägret i Tarangire och körde sedan till Dodoma och Dar es Salaam.
Sedan började vår riktiga semester. Vi flög med Air Tanzania via Komorerna till Mauritius och checkade in på Veranda Village i Grand Baie, som ligger vid norra ändan av ön Mauritius cirka 20 från huvudstaden Port Louis. Midsommardagen åkte vi med en liten båt till Ile d’Ambre, låg på korallsandstranden och blev serverade en lunch tillagad på platsen och bestående av fisk och annat som hade fångats under båtfärden. Under en vecka på Mauritius besökte vi också den botaniska trädgården i Pamplemousse med sina jättenäckrosor, Ile aux Cerfs, Curepipe och Chamarel med Terres des Sept Couleurs, som är vulkanisk aska i ett antal nyanser av allt ifrån rött och orange till lila.
Vi flög tillbaks med Air Tanzania, som vi hade hört att snart skulle sluta med att flyga till Mauritius. Att slutet var nära märkte vi då det var meningen att få kaffe efter lunchen. Det drog ut på tiden, så vi frågade var det dröjer och fick det koncisa svaret “Coffee is alright, but no cups!“.
I Dar es Salaam hann vi ännu vara några dagar på Bahari Beach, innan Hilppa och Camilla flög tillbaks till Europa, den här gången via Frankfurt med Lufthansa.
Finland
Till julen 1988 flög jag till Finland för att fira jul och nyår med familjen. Hann också med ett par tandläkarbesök mellan visiter hos vänner och bekanta. I maj 1989 var jag också i Finland då Camilla blev student från Mattliden, där Ralf också hade blivit student ett par år tidigare.
Egypten
Hilppa fyllde 50 år i början av 1989. Vi funderade på var vi skulle fira födelsedagen och tyckte att det skulle passa med en plats mitt emellan Esbo och Dodoma. Vi hade tittat på jordgloben och kommit till att det närmaste är Egypten, Cairo ligger ju 3500 km från Esbo och 4000 km från Dodoma, så vi träffades på Hotel Sheraton i Cairo. Under veckan i Egypten besökte vi Gaza pyramiderna, Alexandria vid Medelhavet, Egyptiska museet och Papyrusinstitutet. På själva födelsedagen åkte vi till Suezkanalen och satte våra fotspår på asiatiska sida. Vi deltog också i en “Nile Cruise dinner”, som dock bara varade några timmar. Det korrigerade vi till ett par år senare, då vi kryssade ett par veckor på Nilen 1991 med Egyptologiska Sällskapet.
Washington DC
I juli 1989 deltog jag i den stora internationella geologkongressen i Washington DC, USA. Jag var där på tjänsteresa med mina tanzaniska kolleger, men Hilppa var där på semesterresa och deltog som Accompanying Member. Under dagarna då jag för det mesta var på kongressen kunde Hilppa turista och shoppa i lugn och ro tillsammans med andra geologfruar. Till veckoslutet hyrde vi en bil och körde till Maryland, där vår skolkamrat Boba besökte sin pappa i ett naturskönt område i Lusby nära Chesapeak Bay. Där fick vi göra en kanotfärd i en sjö och bada både i sjön och Atlanten. På kvällen fick vi besök av en tvättbjörn, raccoon, som tittade på oss genom glasdörren mot trädgården.
Schweiz, Tyskland, Tjeckoslovakien, Danmark, Sverige
Mitt kontrakt med FINNIDA och STAMICO-projektet tog slut i oktober 1989. Jag flög med Swissair till Zürich, där jag var några dagar för att klarera ut bilen som hade kommit med flyg från Dar es Salaam. Hilppa flög dit från Finland och vi träffades på Zürich flygplats Kloten. Det var vår sjunde träff inom lite över ett år, i sex olika länder (Tanzania, Mauritius, Finland, Egypten, USA, Schweiz) på tre olika kontinenter.
Vi åt lunch i Lichtenstein och körde till Leonberg i Tyskland för att hälsa på vår skolkamrat Lea, lämnade en del av det stora flyttbagaget hos henne och fortsatte till Prag. Jag skulle delta i ett internationellt möte om geologisk information och dokumentation i Pribram. Det råkade sig så att vid slutbanketten 18.10.1989 fick vi höra genom en kollega som lyssnat på radion att Östtysklands (DDR) ledare Erich Honecker hade avgått. Det var början till den dramatiska processen som ledde till Berlinmurens fall tre veckor senare. Vi råkade sitta vid samma bord som några östtyska deltagare, som plötsligt hade blivit mycket tystlåtna. De visste inte hur de skulle förhålla sig till att deras värld höll på att bryta samman.
Till Finland körde vi sedan genom Tyskland efter vårt flyttbagage och vidare genom Danmark och Sverige, där vi hälsade på vänner, släktingar och bekanta i Haslev, Birkeröd, Göteborg och Jönköping.
-> English Summary (report on project assingment)
-> GTK
Caj Kortman 