3. Våra resor i Kenya
Vi ville naturligtvis också bekanta oss med den storslagna och omväxlande naturen i olika delar av Kenya. Det blev resor bl.a. till Indiska Oceanens kust vid Mombasa, gravsänkan Great Rift Valley med sjöarna Magadi, Naivasha, Nakuru, Bogoria och Baringo, ravinen Hell’s Gate, bergen Mount Kenya och Mount Elgon samt naturreservaten och nationalparkerna Nairobi, Tsavo, Amboseli, Masai Mara, Aberdare och Samburu. Tidpunkten för resorna fick vi anpassa efter barnens skollov och mitt jobb. Några exempel:
12-17.4.1981 Mombasa, Kikambala
Veckan före påsken 1981 åkte vi till Mombasa bl.a. för att hämta vår bil. På palmsöndagen 12.4 tog vi eftermiddagståget från Nairobi. Tågresan var en intressant upplevelse. Vi kunde i lugn och ro titta på savannlandskapet i solnedgången. Inredningen på tåget var uppenbarligen från kolonialtiden. I restaurangvagnen serverades en utsökt måltid, de stärkta borddukarna var vita som snö, alla besticken låg på sina rätta ställen och serveringen var perfekt.
Första doppet i Indiska oceanen.
Vi anlände till Mombasa följande morgon. Från järnvägsstationen åkte vi taxi till Dobie och fick ut den nya bilen, en vit Mercedes 240D, och körde med den till Kikambala på kusten ca. 20 km norr om Mombasa. Där bodde vi på hotellet Sun’n Sand några dagar. Vi simmade och snorklade i Indiska oceanen och fick för mycket sol. Vi besökte också ett akvarium, de arabiska ruinerna i Jumba och den lilla staden Kilifi. På torsdagen började Hilppa och Camilla bli sjuka med feber och illamående. Kanske det var matförgiftning. Jag kommer speciellt ihåg en risotto som jag tyckte såg bekant ut. Den hade nog serverats tidigare och var inte mera riktig färsk. På långfredagen började vi köra mot Nairobi, ca 500 km. Halvvägs blev Ralf sjuk, medan jag som körde blev sjuk först när vi hade kommit hem till Nairobi.
Rebekka, Tuukka, Camilla, Arttu och Ralf fick bra platser vid mållinjen i Safari Rally 1981.
På lördagen var jag ännu sjuk, men på påskdagen och annandag påsk var hela familjen och tittade på Safari Rally som hade start och mål vid Kenyatta Centre mitt i Nairobi. År 1981 vann Shektar Metha från Kenya, tvåa var Rauno Aaltonen från Finland, trea var Mike Kirkland från Kenya och fjärde var Timo Salonen från Finland. Alla körde en Datsun (Nissan) bil. Finlands rundradios nya korrespondent i Nairobi Jarkko Juselius rapporterade om rallyt. Eftersom vi kände honom och hans familj – vi hade bott samtidigt på Panafric Service Apartment flats – fick vi bra utsiktsplatser vid mållinjen.
24.5.1981 Olorgosailie, Lake Magadi
Söndag. Vi körde från Nairobi ner mot Lake Magadi. På vägen besökte vi den förhistoriska fyndplatsen Olorgesailie där det ligger en massa gamla stora stenyxor från äldre stenåldern. Det är den största förhistoriska fabriken för stenyxor i världen man känner till. Yxorna hade framställts för kanske över en halv miljon år sedan av Homo Erectus, som levde före neanderthalare och nutidsmänniskor.
Lake Magadi ligger 600 m över havet, dvs. ca 1000 m lägre än Nairobi. Magadi har den högsta sodakoncentrationen av sjöarna i Great Rift Valley. Nu i maj månad låg det ännu vatten på sodalagren och flamingorna vandrade omkring i vattnet nära de grunda stränderna som var helt rödfärgade av alger. Några månader senare mot slutet av torrtiden är vattennivån lägre och man kan köra omkring på sodalagren, som då ser ut ungefär som vårisen i Norden.
Ibland kan man fastna i en grop.
I maj var det orsak att vara försiktig med körandet, och vi såg en Landrover som hade fastnat i en grop. Det blev en större räddningsoperation där jag försökte dra upp den med draglina medan en indisk familj på picknick försökte skuffa på i sina fina söndagskläder. Resultatet blev en massa våta och smutsiga kläder, och bilen fick bli kvar och vänta på bogsering med hjälp av kraftigare fordon. Vi gav skjuts åt det unga vita paret till Nairobi. Dom hette Wilson och skulle köras till Wilson Airport några km sydväst om Nairobi.
6-11.7.1981 Taita Hills, Diani Beach, Tsavo, Chyulu, Amboseli
Hilppa hade på måndagen swahiliprov på morgonen så vi startade först på eftermiddagen från Nairobi till Taita och övernattade på Taita Hills Lodge. Nästa dag besökte vi Salt Lick Lodge och fortsatte via Voi och med Likoni-färjan till Diani Beach söder om Mombasa, där vi bodde tre nätter på Two Fishes Hotel. Efter att ha simmat i Indiska oceanen innanför korallrevet och tittat på de olika strandhotellen och staden Mombasa körde vi sedan genom nationalparken Tsavo West som ligger längs huvudvägen mellan Mombasa och Nairobi. På de små dammiga vägarna i nationalparken såg vi en hel del djur, bl.a. sekreterarfåglar, en stor ödla som såg farlig ut, en liten dik-dik antilop, giraffer, elefanter och zebror. Den stora gulrandiga ödlan hade tidigare nog varit ännu längre, men den hade tappat en stor bit av stjärten. Den hade kanske haft otur då den kröp så långsamt över vägen. Ödlan var troligen en sorts varan.
Diani Beach: Sol, hav, korallsand, palmer …
På väg ut från Tsavo West körde vi genom lavafälten vid Chyulu Hills. Vulkaner hade senast haft utbrott där i mitten av 1800-talet, så lavan var ganska färsk och fräsch. De vulkaniska bergarterna är porösa och släpper genom regnvattnet som bildar utomordentliga grundvattenreserver. Vid Mzima Springs kommer grundvattnet upp till markytan och bildar dammar med kristallklart vatten. Här trivs både krokodiler och flodhästar. Vid kanten av en damm hade det grävts en utkikspost där man kunde titta på djuren under vattnet genom ett glasfönster. Det var fantastiskt att se stora flodhästar, som väger flera ton på land, hoppa elegant omkring som balettdansöser i sitt viktlösa tillstånd i vattnet. Vattnet leds genom stora vattenrör till Mombasa.
Sent på eftermiddagen kom vi till Amboseli National Park där vi övernattade på Kilimanjaro Lodge. Här hade Gregory Peck, Susan Hayward och Ava Gardner bott då filmen ”Snön på Kilimanjaro” hade spelats in trettio år tidigare. Följande dag körde vi omkring i Amboseli parken och såg en större lejonfamilj, elefanter, giraffer, bufflar, gnuer och impala. Tillbaks till Nairobi körde via Namanga, som är gränsstation mot Tanzania, och genom Kajiado där massajerna vandrade omkring med sina lösa röda kläden elegant slängda över axeln och en stav i handen. Egentligen hör det till massajernas klädkod att bära ett spjut, men myndigheterna har förbjudit det. Spjuten var mycket viktiga, inte bara som jaktvapen, men spjuttypen angav också bärarens sociala status.
18-21.7.1981 Kericho, Koru, Kisumu
Familjen besökte mig i Koru några dagar. Hilppa hade på lördagen kört med Ralf och Camilla från Nairobi via Naivasha, Nakuru och Mau Summit till Kericho, ungefär 300 km. Jag mötte dem vid Kericho Tea Hotel, som är omgivet av vidsträckta teplantager. Kericho ligger 2000 m över havet och har ett lämpligt svalt och fuktigt klimat, som lämpar sig utmärkt för den omfattande teodlingen i området. Från Kericho körde vi ner till Koru, där projektet höll på att kartlägga kalkstensförekomster. Hela familjen bodde i mitt tält i lägret i Koru 3 nätter. På söndagen körde vi till Kisumu och simmade i poolen på Sunset Hotel. På tisdagen körde Hilppa tillbaks till Nairobi med barnen.
2.8.1981 Meyers Farm
Vi körde en söndag tillsammans med en annan finländsk familj och alla barnen (Ralf och Camilla samt Arttu, Rebekka och Tuukka) till Meyers Farm, som ligger mellan Nairobi och Naivasha. På farmen uppträdde massajer med höga hopp i takt, kanske det var en krigsdansuppvisning, och så fick man besöka deras hyddor som var gjorda av lera och kodynga. Det var riktigt bra underhållning för turister. Jag hörde att de i verkligheten bor i sin egen by en kilometer längre bort, där de får vara ifred från nyfikna turister. Efter massajernas uppträdande serverades te i trädgården.
Massajerna vid Meyers Farm.
3.8.1981 Lake Magadi
Följande dag var helgdag på grund av Eid al-Fitr, som avslutar den muslimska fastemånaden Ramadan, och då körde vi tillsammans med en finländsk familj till Lake Magadi. I början av augusti var det ganska långt in torrtiden och vattennivån var betydligt lägre än vid det förra besöket i maj. Landskapet var en surrealistisk blandning av sjöns isliknande tronalager, som består av natriumkarbonater dvs. soda, och strändernas ökenliknade sandslätter, delvis täckta av snö- eller rimfrostliknande saltkristaller. Vid Magadi märkte vi att den andra bilen hade fått punktering, så vi fick byta däck i hettan. Medan vi höll på med det dök det plötsligt upp tre massajer beväpnade med spjut. De var inte på krigsstigen utan var uppenbarligen på väg med sina kor någonstans. Det visade sig att de var mycket törstiga och ville ha vatten, som vi ju hade med oss i bilarna. Vi vandrade sedan omkring längs stranden och vadade i de heta källorna. I vattnet, som var +35-40oC, simmade ca 5 cm långa tilapia-fiskar. Lake Magadi är en mycket speciell miljö, speciellt under torrtiden.
I de varma källorna vid södra ändan av Magadi-sjön kunde man se små tilapia fiskar som simmar omkring i det sodarika heta vattnet.
9-13.8.1981 Diani Beach
Söndagen den 9 augusti körde vi igen på en semesterresa till kusten. Vi bodde den här gången på Jadini Beach Hotel på Diani Beach ca 30 km söder om Mombasa. Hotellet var riktigt bra och stranden alldeles fantastisk med vit korallsand. Både Ralf och jag använde ganska mycket tid och energi på att lära oss windsurfing, som så småningom började lyckas ganska bra. Vi höll oss i de lugnare vattnen innanför korallrevet, som låg ca 1 km utanför strandlinjen vid högvatten. Jag betalade också för en kurs och fick ”Certificate of Honour” som intygade att innehavaren ”Has successfully completed our windsurfing course and become gloriously acquainted with the Indian Ocean … ”. På torsdagen var vi fullärda och körde tillbaks till Nairobi.
Ralf på väg ut mot korallrevet.
23.8.1981 Hell’s Gate
Vi gjorde en söndagsutflykt till Hell’s Gate söder om Lake Naivasha ca 100 km från Nairobi tillsammans med en grupp bekanta, bl.a. Harlands och Alviola. Hell’s Gate är en lång djup ravin med heta källor och fumaroler som släpper ut vattenånga och svavelgaser. Det är lätt att föreställa sig att det inte är långt till en het plats i underjorden. Ravinen ligger nära Olkaria geotermiska kraftverk och vulkanen Longonot. Vulkanen hade sitt senaste utbrott på 1860-talet och Olkaria kraftverk tar sin överhettade ånga från cirka 1000 m under markytan, så den heta platsen är verkligen nära. När vi körde tillbaks till Nairobi såg vi giraffer på mycket nära håll vid huvudvägen nära Naivasha.
Hells Gate: djupt nere i ravinen ryker heta svavelosande ångor …
12-13.12.1981 Lake Baringo, Ol Kokwa
Jamhuri Day, 12 december, är årsdagen för Kenyas fulla självständighet från Storbritannien 1963. Kenya blev republik samma dag ett år senare, så det är en helgdag med dubbel orsak att firas. Jamhuri betyder ”republik” på swahili.
På väg till ön Ol Kokwa i Lake Baringo i Rift Valley.
På den nationella helgdagen Jamhuri Day körde vi från Nairobi till Lake Baringo och övernattade i tältcampen Island Camp på ön Ol Kokwa. På ön fanns en liten simbassäng. Baringosjöns vatten är brunt och grumligt, men Ralf lärde sig att åka vattenskidor på sjön en bit utanför ön. På söndagen åkte vi med en smal båt tillbaks till fastlandet vid Block hotellet, där vi hade parkerat bägge bilarna. Därifrån körde Hilppa med Ralf och Camilla i vår privata bil tillbaks till Nairobi, medan jag fortsatte med Land Rovern till Ortum med en vattentank i glasfiber på släp.
19.12.1981-2.1.1982 Västra Kenya
Under Ralfs och Camillas jullov i slutet av december var hela familjen med på en safari till projektets etablerade och planerade undersökningsområden i västra Kenya. På lördagen 19.12 körde vi tillsammans med familjen Juselius till Masai Mara. Bilen som Juselius hade hyrt fick punktering på vägen genom Narok området. Vi lyckades byta däcket med ett par massajer som intresserade åskådare. Vi bodde på Mara Buffalo Camp. På söndagen körde vi till Mara Serena Lodge och hälsade på Juseliusarna som bodde där. På savannen såg vi bl.a. lejon, eland, bufflar, giraffer, hyenor och gepard. Från Masai Mara körde vi västerut till Homa Bay och tog in på Homa Bay Hotel med utsikt över Victoriasjön. Måndagen 21.12 var Camillas födelsedag, hon fyllde då 11 år. Den dagen körde vi runt omkring Ruri Hills. Följande dag körde vi från Homa Bay till Kisumu, där vi bodde på Sunset Hotel. På onsdagen besökte vi lägren i Koru och Songhor öster om Kisumu.
Punktering i Masai Mara med intresserade massajer.
Torsdagen 24.12 var julafton och då körde vi från Kisumu norrut till den lilla orten Soy, som ligger i ett lantbruksområde på vägen mellan Eldoret och Kitale. Längs vägen såg vi svart-vita colobus-apor och ståtliga giraffer. Julafton och juldagen var vi på Soy Country Club, som säkert hade sett bättre tider. Nu var det ganska slitet och vattnet i den lilla simbassängen var en tjock grön smörja. På annandag jul körde vi tillbaks till Kisumu, där vi träffade Alviolas på Sunset Hotel och han hade med sig projektpengar åt mig som jag behövde för att betala de lokalanställda arbetarna vid lägret i Ortum. Från Kisumu körde vi norrut till Kakamega och övernattade på Kakamega Golf Hotel. Följande dag fortsatte vi till mitt läger i Ortum i West Pokot, där hela familjen bodde i mitt tält fyra nätter. Nyårsaftonen betalade jag lönerna till de lokalt anställda och sedan körde vi genom Kitale till Mount Elgon och firade nyårsaftonen på Mt. Elgon Lodge, som ligger 20 km från gränsen mot Uganda. På nyårsdagen 1.1.1982 körde vi omkring på Mt. Elgon och besökte bl.a. Kitum Cave, där elefanter ibland övernattar. Följande dag körde vi hem till Nairobi.
29.5.-1.5.1982 Samburu, Treetops
I slutet av maj, då regntiden var över, körde vi till Samburu naturreservat, som ligger 100 km norr om Mount Kenya. De nordöstra delarna av Kenya, speciellt områdena nära Somalia, har ibland ansetts vara osäkra på grund av kringströvande s.k. shifta gangs. Vid Isiolo tog asfaltvägen slut och här stoppades vi av en vägbom och jag kommenderades in i ett stort tält. Kenyanska poliser förhörde mig om vart vi var på väg och jag fick fylla i en blankett med uppgifter om bilen och resenärerna samt underteckna att jag har förstått att kenyanska polisen inte ansvarar för vår säkerhet härifrån framåt. Men det var ju bara cirka 30 km kvar till Samburu (och över 300 km till de somaliska och etiopiska gränstrakterna) så vi fick fortsätta på egen hand istället för att köra i en beväpnad konvoj. När jag kom tillbaks till bilen satt Hilppa i alla fall med en massa långa knivar och svärd i famnen och bilen var omgiven av energiska souvernirförsäljare. Vi tyckte att det var fina grejor och betalade snällt för att få köra vidare. Man skall ju betala sin turistskatt.
Efter bron över floden Ewaso Ng’iro vid Archer’s Post svänger man av vägen till Etiopien för att komma till Samburu reservatet. Flodens namn lär betyda brunt eller grumligt och så såg flodens vatten verkligen ut. I slutet av maj var vattennivån hög efter regntiden, men vattnet når aldrig havet. Floden torkar ut och försvinner i våtmarkerna före öknarna längs gränsen mot Somalia.
Porten till Samburu River Lodge.
På vägen till Samburu River Lodge såg vi redan en hel del savanndjur i det höga gräset mellan glest utspridda buskar och träd. När vi kom fram och skulle checka in fick vi sällskap av en strutsunge som promenerade fritt omkring i utecaféet vid receptionen. Barnen blev förtjusta i strutsungen som kallades Oscar (kanske efter Ostrich). Det är mycket lättare att umgås med en cirka en meter hög unge än med en över två meter hög fullvuxen struts. Vi stannade två nätter i Samburu, körde omkring i reservatet och såg bl.a. antiloper, gaseller, vattenbockar, vårtsvin och elefanter. Vi hade också turen att se den graciösa antilopen gerenuk som betar av löven i träd och buskar stående på sina bakben. Den har en lång nacke och namnet gerenuk lär komma från somaliskan och betyder ”med giraffnacke”. Vid River Lodge fick vi också se när man matade krokodilerna i floden. Som kvällsunderhållning hade man riktat in strålkastarna mot ett träd på andra sidan floden, där en leopard låg på en trädgren och åt av en antilop som man uppenbarligen tidigare på dagen hade placerat i trädet som lockbyte.
Från Samburu körde vi tillbaka söderut till Nyeri och åt lunch på Outspan Hotel. Scoutrörelsens grundare Lord Robert Baden-Powell hade bott sina sista år i en stuga, som kallades ”Paxtu”, på hotellets område och han är begravd i Nyeri. Det är ett märkligt sammanträffande att Nyeri också var en central ort för ”The Happy Valley Set” på 1930-talet. Det var en grupp förmögna nöjeslystna brittiska och anglo-irländska aristokrater som hade slagit sig ner i Kenya och blev ökända för sin dekadenta livsstil. Det var på den tiden man brukade fråga ”Are you married or do you live in Kenya?”
Outspan hotellet hörde till samma grupp som det berömda Treetops hotellet uppe i Aberdare bergen. Från Outspan kördes vi med terrängbuss och minimalt bagage upp till Treetops som ligger 2000 m över havet. De sista några hundra metrarna skulle man gå längs en smal stig genom det tjocka buskaget och med jämna mellanrum fanns små inhägnader som man kunde ta skydd i om vilda djur anfaller. Det var riktigt spännande.
Afternoon Tea på Treetops takterass.
Vi kom till Treetops på eftermiddagen, ”just in time” för eftermiddagsteet, som serverades uppe på takterrassen. Där hade man fin utsikt över vattenhålet med omgivande ”salt lick”, där ett stort antal djur slickade den salthaltiga jorden. Det var bufflar, antiloper, zebror, elefanter och noshörningar, som minglade i relativt respektfullt samförstånd. Då te och kakor serverades blev det också fart på alla babianerna, som hade suttit i de omgivande träden och väntat på ögonblicket. De hoppade och sprang omkring på takterrassen och försökte komma åt kakbitarna. Vi hade blivit varnade så vi var förberedda. Hilppa förlorade dock en pappersnäsduk ur jackfickan åt en snabb ficktjuv. Babianerna hade kanske märkt att en del turister viker in kakbiten i näsduken och sätter den i fickan. Tur att hon inte hade bilnycklarna där. Man hade också varnat oss för att inte ha värdeföremål liggande på bordet nära de gallerförsedda fönstren i hotellrummen. Om fönstret var öppet kunde smala babianhänder plocka åt sig smycken, nycklar, plånböcker mm. genom gallret.
På kvällen serverades en riktigt fin middag i trånga men förnäma utrymmen. Då, liksom också i andra sammanhang påmindes vi om varför Treetops är världsberömt. Natten 5-6 februari 1952 övernattade prinsessan Elizabeth och Phillip i det ursprungliga lilla Treetops som var byggt uppe i ett fikonträd. Då hon klättrade upp var hon prinsessa, men när hon klättrade ner för den tio meter höga trädstegen var hon drottning Elizabeth II. Hennes far kung Georg VI hade dött under natten, men det fick hon veta först några timmar senare. Det fanns ju inga mobiltelefoner på den tiden. Det var däremot just vid början av Mau-Mau-upproren. Rebellernas främsta fäste och gömställe var de skogbeklädda Aberdare-bergen. Treetops blev nedbränt av rebellerna 1954, men byggdes upp på nytt i ett kastanjeträd 1957. Det står på styltor, har nu fyra våningar, 50 kompakta rum och en stor och rymlig takterrass med fin utsikt över omgivningen och djurlivet kring vattenhålet.
Följande dag var första juni, Madaraka Day, som är helgdag i Kenya. Det är årsdagen för självstyret 1963 (före självständigheten 12 december 1963). Madaraka betyder ansvar på swahili. I morgondimman kördes vi från Treetops ner till Outspan Hotel i Nyeri och fortsatte sedan med egen bil runt Aberdare Mountains till Nyahururu och det 70 m höga vattenfallet Thomson’s Falls. Därifrån körde vi via Gilgil och Naivasha hem till Nairobi.
Caj Kortman 