Sommaren 1961

Sommaren 1961 på Ivigtut-platån

Sommaren 1961 var min första fältsäsong på Grönland. Det var en stor upplevelse för en ung geologistuderande på den tiden att först flyga från Helsingfors till Köpenhamn, sedan bli instruerad och utrustad på Kryolitselskabets kontor på Standboulevarden 84 (fire og firs, som jag lärde mig att det heter på danska), flyga med Los Angeles-planet i takt med midnattssolen till den amerikanska basen Bluie West Eight vid Søndre Strømfjord (Kangerlussuaq) i höjd med polcirkeln nära inlandsisen på den grönländska västkusten, och slutligen fortsätta med danska militärens amfibieplan till marinbasen Grønnedal (Kangilinnguit) nära Ivigtut (Ivittuut).

Första lägerplatsen på Ivigtut-platån 20.6.1961.

När vi kom fram till Ivigtut visade det sig att bergen var ganska snötäckta ännu i början av juni, men efter några soliga dagar hade snön minskat så mycket att vi kunde sätta igång med fältarbetet. Jobbet bestod främst av detaljerad geologisk fältkartering av berggrunden på Ivigtut-platån, speciellt med hänsyn till förekomsten av olika gångbergarter, som kunde ge ny information om de geologiska processer som gett upphov till kryolitförekomsten. Vi var ett tiotal sommarassistenter, största delen från Finland och några från Danmark, som delades upp i tvåmans grupper för kartläggningen i olika områden och vi bodde i små tält uppe på bergsplatån 500-600 m över havet. Under sommarens lopp delade jag läger med Risto och Pentti från Finland samt Poul från Danmark.

Geologläger i juni 1961.

Geologläger i augusti 1961.

Tältlivet var mycket spartanskt och man levde nära inpå naturen och på naturens villkor där dygnsrytmen styrdes av växlande väder och vind. Det majestätiska landskapet gjorde ett djupt intryck på mig. Man var omgiven av höga berg med snöklädda toppar, i öster skymtade inlandsisen och mot väster såg man ut över det mörka havet, Davis Strait mellan Grönland och Baffin Island. Norrut och söderut låg djupa fjordar och mera bergstoppar. Inga träd eller buskar, men på den karga marken mellan stenarna började under sommarens lopp en mångfald av små färgrika blommor skymta fram. Jag kommer speciellt ihåg den ståtliga gula och ibland oranga eller vita fjällvallmon som växte i det bruna gruset på breda förvittrade diabasgångar, den röda fjällnejlikan samt den blåblommiga tätörten som fångade insekter med sina gulgröna slemmiga blad. Det där med att fånga insekter tyckte jag var bra, myggor fanns det ju mer än nog av.

På väg ned till Ivigtut midsommaraftonen 1961.

Ned till det lilla gruvsamhället Ivigtut vid Arsuk-fjorden tog vi oss med en till två veckors mellanrum, dels för att bära ner stenprov från den geologiska karteringen, och dels för att proviantera och bära upp förnödenheter till lägren på platån. Ivigtut hade då cirka 100 invånare; 30 funktionärer, som bodde på ena sidan av gruvan och 60 arbetare på andra sidan samt ett tiotal äkta grönländare. Vid våra besök i gruvbyn fick vi övernatta i den välförsedda funktionärsmessen och delta i det sociala umgänget som kulminerade i en fin middag varje söndag kväll.

Midsommarhäxan skall brännas i Ivigtut hamn på Sankt Hans Aften.

Sedan sjöng man “Vi elsker vort land, men ved midsommer mest, …”

Midsommaraftonen firades på danskt vis med att bränna en häxa på Sankt Hans-bålet nere i hamnen och sjunga midsommarvisan. Ibland gjorde vi små utfärder. På midsommardagen åkte vi med en båt längst in i Arsuk-fjorden där inlandsisen kommer ut och kalvar. Det var verkligen imponerande att se jättestora isblock falla ner från glaciärkanten i vattnet och bli isberg. Vi höll ett respektfullt avstånd mellan båten och glaciärkanten på grunda av de stora svallvågor som kunde uppstå vid kalvningen. Senare på sommaren besteg vi det 1418 m höga berget Kugnait (Kuunnaat) ute nära byn Arsuk. Då hade vi alla mycket god fysisk kondition efter att under några månader dagligen ha vandrat på bergen i samband med den geologiska karteringen, så vi nådde toppen på några timmar efter att på vägen upp ha tittat på förekomster av blåskimrande månsten och svarta rökkvartskristaller.

-> Sommaren 1962 i Södra Grönland

Mera bilder från sommaren 1961:

Vägskylten i Ivigtut centrum med avstånden till viktiga platser.

Philadelphia var en viktig plats för att en av Kryolitselkabets största kunder hade varit en amerikansk firma i Pennsylvania, USA. Kryoliten har bl.a. användts som ett hjälpmedel vid tillverkning av aluminium. Under andra världskriget blev kryoliten ett viktigt strategiskt mineral då det behövdes stora mängder aluminium för den militära flygplansproduktionen.

Båtfärd till glaciären i Arsuk-fjorden.

Glaciären kalvar

Besöker med Risto grannlägret uppe på Ivigtut-platån. Pouls och Aimos läger låg vi Firmastersjön, där amerikanska militären under andra världskriget hade haft en radiostation för att skydda Ivigtut. Förutom radiomasterna hade de också glömt en stol kvar.

Uppfriskande bad i fjällsjön. Ansiktet och händerna hade fått mera sol.

Geologlägret nere vid Ika-fjorden hade ett varmare klimat. Nätkassarna på huvuden är helt nödvändiga som skydd mot de täta myggsvärmarna. Från vänster: Risto, Pentti, Erling och Mikko.