Sommaren 1965

Sommaren 1965 i Søndre Isortoq-området

Sikorsky helikopter

Sommaren 1965 tog resan från Finland till arbetsfältet på Grönland ett tiotal dagar. I Søndre Strømfjord (Kangerlussuaq) väntade vi ett antal dagar på att få plats på Grønlandsflys stora Sikorsky-61 helikopter för transport till Sukkertoppen (Maniitsoq). Där hade vi möjlighet att bekanta oss nästan en vecka med vardagslivet i den livliga hamnstaden med sin fiskfabrik och cirka 2000 invånare innan vi kunde fortsätta med expeditionens helikoptrar till det nya undersökningsområdet.

Centrallägret låg 400 m över havet, 20 km från fjorden.

Centrallägret hade 1965 etablerats i ett område som kallades Søndre Isortoq 65 km öster om Sukkertoppen (Maniitsoq). Intresset för området baserade sig på observationer och provtagning av nickel- och kopparhaltiga malmindikationer som gjorts föregående sommar. Vi var ett tiotal geologer och några geofysiker. Huvudansvarig för verksamheten var Leijo Keto. Vid lägret fanns en Bell och en Alouette helikopter med svenska piloter och norsk mekaniker. Dessutom utfördes geofysiska flygmätningar i området med ett Cessna-plan, som hade Søndre Strømfjord (Kangerlussuaq) som bas 170 km norrut. Piloten på Cessnan var den legendariska flygaren Matti Siimes, som hade flugit planet ensam över Atlanten till Grönland. Vid slutet av säsongen gjorde planet en extra lång tur söderut längs kanten av inlandsisen och påträffade en stor magnetisk anomali som senare visade sig vara den stora järnmalmen Isua (Isukasia).

Leijo hackar, Jens gräver och Reinholdt borrar för provtagning av nickelmalmen vid Quassuk.

Tillsammans med Jens från Danmark skickades jag till olika lokaliteter i området för detaljkartering och provtagning av rosthorisonter och sulfidmineraliseringar i samband med basiska och ultrabasiska bergarter såsom norit och peridotit. Proven visade ofta förhöjda nickelvärden och ibland mycket höga. Förflyttningarna mellan de olika lägerplatserna skedde med helikopter, vanligen via huvudlägret så att man fick tillfälle att bada bastu, träffa kolleger, spela volleyboll och avnjuta en måltid tillagad av kockarna. En gång fick vi besök av grönlandsministern Carl P. Jensen med fru på huvudlägret.

Cessnan landar på provisoriskt flygfält.

När fältsäsongen började komma mot sitt slut övervägdes olika logistiska lösningar för hemtransporten. Det var först meningen att Cessnan skulle landa vid lägret och transportera oss till Søndre Strømfjord. Platsen visade sig dock för farlig för landning, men en lämpligare slätt hittades lite längre bort dit vi fördes med helikopter. Sedan kom Cessnan med Matti Siimes vid spakarna och landade mitt i ödemarken. Vi steg ombord med våra kappsäckar och planet kom upp i luften. Vi flög norrut över fjordar och glaciärer och landade lyckligt på den stora flygplatsen strax norr om polcirkeln.

Cessnan lastades av i Norrköping.

Från Søndre Strømfjord transporterades sedan expeditionens personal och utrustning till Europa med ett DC-7C flygplan från Shannon Air. Hilppa hade råkat fotografera samma plan på Shannon Airport föregående år då hon liftade på Irland. Bokstaven C i planets typbeteckning betyder Cargo-versionen, som har en större lastlucka baktill på vänstra sidan. För att få Cessnan och helikoptrarna att rymmas in i flygplanet måste dock deras vingar, propellrar och rotorer skruvas bort. Till sist rymdes vi alla med i planet, som luktade lite häst för att den föregående lasten hade varit arabiska fullblodshästar till Irland. Först landade vi Bergen, där vi lossade av Bell-helikoptern, och fortsatte till Norrköping, där Alouette-helikoptern och Cessnan lyftes ut, och därefter flög vi i det halvtomma planet till Köpenhamn för att kvittera ut en del av sommarens inkomster.

Sedan skulle vi återvända till Finland för att delta i en geologisk exkursion till Spanien, men Kauko, Seppo, Esko och jag flög istället till Paris och åkte tåg till Barcelona, där vi anslöt oss till det övriga exkursionssällskapet.

-> Sommaren 1970 i Søndre Isortoq-området

Mera bilder från sommaren 1965: