Mina år i Afrika
Som geolog har jag haft tillfälle att jobba i olika länder och olika miljöer. I Afrika har jag bott och arbetat sammanlagt 10 år i fyra länder i helt olika sammanhang. I Zambia var jag anställd 1967-1972 av ett av världens största gruvbolag, Anglo American Corporation. I Kenya var jag 1981-1982 med om att sätta igång Geologiska forskningscentralens första stora internationella utvecklingssamarbetsprojekt. I Burundi var jag anställd 1984-1985 av Ekono Oy och i Tanzania 1987-1989 av Finnida, utrikesministeriets avdelning för utvecklingssamarbete.
Men varför blev det Afrika? Vid Helsingfors universitet studerade jag naturvetenskapliga ämnen åren 1960-1967, bl.a. fysik, kemi och geologi. Geologin blev i ett tidigt stadium mitt huvudämne, troligen på grund av de intressanta sommararbetena som erbjöds geologistuderanden. Efter sju års studier hade jag avlagt fil.kand. och fil.lic.–examen, och jobbade som deltidsanställd kursassistent vid universitetets geologiska institution. Tanken var att fortsätta forskningsarbetet med sikte på en doktorsavhandling. För det behövdes det dock betydande forskningsstipendier eller liknande, som det var knappt om.
I början av 1967 hade jag varit gift ett år med Hilppa och vi bodde på Björkholmsvägen på Drumsö. Min lön som kursassistent vid universitet räckte just precis till hyran på vår bostad. Hilppa hade visserligen blivit färdig från Hanken och hade ett jobb på Outokumpus nya kontor i Ängskulla så vi fick också mat på bordet, men det var klart att det inte kunde fortsätta såhär.
På anslagstavlan på universitetets geologiska institution hade det kommit ett brev om att det söktes geologer till Zambia, som tidigare hette Nordrhodesia. Vi skickade en ansökan till London, och fick ett par veckor senare ett positivt svar tillsammans med visumansökningsblanketter. Vi sade upp hyresbostaden och packade vårt hushåll i några trälådor och skickade dem till Afrika.
Sedan blev det lite komplikationer och uppskjutningar med resan. Vi var redan bostadslösa och fick bo hos bekanta i Finland och Danmark. Avresan fördröjdes cirka en månad på grund av 6-dagars kriget mellan Israel och arabstaterna, men i juli 1967 kom vi sedan iväg och flög till Lusaka i Zambia. Vi visste egentligen inte så mycket om förhållanden där, och det var lika bra. Det brukar bli bäst om man bara tar sakerna som de kommer utan alltför mycket förutfattade meningar om det ena och det andra.
Det lär finnas ett afrikanskt ordspråk: ”He who has drunk of the waters of Africa will live to return”. Alldeles riktigt. Det blev så småningom: Zambia, Kenya, Burundi, Tanzania
Caj Kortman 