Drumsö
I januari 1956 flyttade vi till Drumsö, Storsvängen 4 A 1. Bostaden hade två rum, ett litet kök och en sovalkov som blev mitt rum. Det kändes jättefint med eget rum. Det allra lyxigaste var naturligtvis badrummet med rinnande vatten, både kallt och varmt, dygnet runt. Den första tiden satt jag i badkaret i timtal. Bostaden var en aktielägenhet som huvudsakligen betalades med det som lantbruksministeriets kolonisationsavdelning hade betalat för inlösningen av småbrukslägenheten i Paipis.
Jag bodde på Storsvängen 4 A 1 på Drumsö 1956 – 1965.
Jag gick då i sjätte klassen (första klassen i gymnasiet) i ASL på Albertsgatan och det var lätt att komma till skolan med buss nummer 20 som gick från Storsvängen till Skillnaden längs Boulevarden. D.v.s. ifall bussarna gick. En storstrejk som räckte 20 dagar utbröt 1.3.1956, samma dag som Urho Kekkonen började som president, vilket han kom att vara i 26 år. Under storstrejken kom man i alla fall ganska bra in till stan genom att lifta eller promenera över isen till Gräsviken.
En av mina klasskamrater, Boba, bodde också på Storsvängen. Tillsammans med honom rörde vi oss ganska mycket i naturen på och omkring Drumsö. Man kunde promenera längs de steniga stränderna eller klättra upp på Kvarnberget, därifrån man hade en fin utsikt över skärgården. Inne i Casino-viken, alldeles nära Storsvängen, fanns en långgrund sandstrand med rent vatten, där man varma sommardagar kunde simma och sola sig.
Boba på väg i vattnet utanför Drumsö 1957.
Boba var intresserad bl.a. av dykning. Jag var med när han köpte sin första gasflaska för dykluften från ett skrotlager på Munkholmen. Han byggde också en låda av perspex för undervattensfotografering, vilket var ganska avancerat i mitten av 1950-talet. Vi var ibland ute och dykte i vattnen utanför Drumsö. Ett populärt mål var Ukko och Akka, dvs. Ormkobbarna. De är höga klippholmar med branta stränder, som var fina skidbackar på vintern.
På vintern kunde man skida ut på isen och ut till holmarna utanför Drumsö. Rakt ut i Finska viken skidade jag någon gång ända till Rysskär, cirka 6 km söder om Drumsö, men sedan kom fartygsrännorna emot. Västerut skidade jag ibland genom skärgården över holmarna till Sommaröarna. Avståndet från Drumsö till Sommaröarna är fågelvägen cirka 12 km, och så skulle man tillbaks. Fina vinterdagar gick det ju lätt på skidor. En gång sent på hösten hade det bildats glasklar blankis mellan holmarna och med Boba begav vi oss efter skolan ut på isen på en skridskotur. Det gick fint och i den fina medvinden kom vi ända till Sommaröarna när det började mörkna. Vi vände om, men det visade sig att det inte alls var så lätt att åka samma sträcka tillbaks i motvind i mörkret. Det var ganska sent på kvällen vi kom hem den gången. En gång hade jag gjort samma misstag tillsammans med några andra kamrater, då vi en blåsig höstdag rodde till Sommaröarna och sedan fick ro tillbaks i motvind och mörker. Det blev också sent den gången innan vi kom hem med blåsor i händerna. Allt det här var ju bra träning. På hösten och våren tränade vi med Boba balansen genom att hoppa på små isflak i Casino-viken En gång stod en sur gubbe på stranden och hojtade alldeles förfärligt att så där får man inte göra.
Genom att promenera, skida, skrinna, hoppa på isflak, ro, simma och dyka så fick man ju lämpligt med motion. Egentlig tävlingsidrott blev det inte så mycket av. I ASL spelade vi korgboll och jag var ganska bra i redskapsgymnastik. Ibland tränade jag en smula tyngdlyftning och boxning. Som 14- till 15-åring deltog jag på vintern i inomhustävlingar i Stadion och vann några små pokaler i 60 m sprint, längdhopp och höjdhopp. Höjdhopp var jag bra på för att jag hade börjat med rullstil, medan de andra ännu hoppade med klassisk saxstil. Som 16- till 17-åring var jag en tid med i idrottsföreningen IK-32 och deltog i friidrottsträningar på Djurgårdens sportplan. Bäst tror jag att jag var på mellandistans löpning, såsom 400, 800 och 1500 m. En gång blev jag blev uttagen till ett träningsläger i Solvalla i Noux, men ansåg mig förhindrad att delta då jag hade planerat att åka på en sommarresa just då. Det blev slutet på min idrottskarriär.
Jag hade mitt rum i sovalkoven.
Vid 16- till 17-års åldern började jag bli intresserad av mer intellektuella saker. Jag började läsa böcker, gick i bokaffärer och antikvariat och tittade på all möjlig slags litteratur. Drumsö hade ett fint litet bibliotek och jag satt ofta i läsesalen i timtal. Av någon konstig anledning började jag t.ex. läsa franska, som vi inte hade i skolans undervisningsplan. Jag föreslog t.o.m. för läraren i engelska och tyska att jag skulle ta franska som extra frivilligt språk i studentexamen. Mycket klokt avrådde hon mig. Jag har en känsla av att jag i 17-års åldern var intresserad av en massa olika saker och lärde mig snabbt nytt, men allt var ganska planlöst. I varje fall var jag nyfiken på världen och ville veta så mycket som möjligt om allt mellan himmel och jord, och om hur allt hänger ihop.
Caj Kortman 